Att vara närvarande här och nu

 

Ett inlägg jag skrev 2016 men som jag känner är mer aktuellt än nånsin, värt att lyfta fram, läsa och ta till sig.

När jag umgås med min familj eller mina vänner fokuserar jag på att vara närvarande och delaktig, att mina tankar och fokus ligger hos de personer jag har omkring mig för stunden istället för att fördjupa mig i datorns värld.
Det här är min iPhone, den är rosa och jag använder den varje dag – nästan hela mitt liv och arbetsliv går att nå via min smartphone. Jag lagrar och läser e-post, socialiserar mig, lyssnar på musik, tränar, tar bilder, spelar spel, läser osv. varje dag med min telefon som redskap. Supersmidigt! Alla jag känner har en smartphone som används på liknande sätt.

MEN, ja, det finns ett stort men – det har sina nackdelar med människor som är beroende av sina smartphones. Om vi bortser från de fysiska biverkningarna det kan ge så har våra telefoner på ett sätt tagit över vår sociala närvaro och medvetenhet. Närvaron i det som sker här och nu.

Var närvarande

När min dotter skulle flytta utomlands för två år sedan sa en god vän till mig medan jag förkrossad snyftade i telefon: ’Malin, var närvarande sista tiden hon är hemma, då har ni många fina minnen att tänka på när det känns ensamt’. Dessa kloka ord tog jag till mig och vi fick en underbar månad med mycket samvaro och närhet innan hon åkte.

Jag försöker leva efter det här varje dag. För hur kär jag än är i min rosa iPhone så finns det INGET i/med den som är viktigare än människorna i min närhet som betyder allt för mig, mina barn, min man och mina vänner. Så när någon söker min uppmärksamhet lägger jag undan min telefon direkt och fokuserar på vad han/hon har att berätta.

Det personliga mötet måste i min värld vara viktigast!

Något har förändrats över tid. Jag kommer ihåg på min första arbetsplats – där fick vi inte prioritera telefonsamtal före det personliga mötet. Underbart tycker jag! Så känner jag än idag, jag svarar aldrig i telefon om jag sitter i samtal med någon (om inte samtalet är så viktigt att det inte kan vänta). Det personliga mötet måste i min värld vara viktigast!

Känslan av att vara prioriterad och betydelsefull

Det handlar ju att behandla sina medmänniskor med respekt och kärlek. Om jag är mitt i en berättelse och den jag pratar med tar upp telefonen för att svara (utan att be om ursäkt), börjar bläddra på Facebook, skickar ett sms eller liknande så känner jag mig oviktig. Det jag har att säga har ingen betydelse för personen framför mig och känslan av att vara avsnoppad är ganska uppenbar.
Så vill inte jag att någon ska känna tillsammans med mig. Jag vill vara närvarande och ge min fulla uppmärksamhet, visa intresse helt enkelt – för personen och för det han/hon har att berätta för mig. Alla ämnen är kanske inte intressanta för mig, men för berättaren har det betydelse – och det enda jag behöver ge tillbaka är uppmärksamhet.

Missar du information?

Händer det att du missar information? Att du upplever att alla har fått veta något som INGEN har sagt till dig? Rannsaka dig själv – är du medveten och närvarande här och nu? De gånger jag ’fastnar i min telefon’ märker jag tydligt hur jag inte kan ta till mig det som händer och sägs runt mig. Så kanske det är för dig också. Kanske du prioriterar det som händer bland dina vänner på avstånd via Facebook istället för att faktiskt lyssna på den du har mittemot dig.

En dag är det för sent

Livet ändras hela tiden och ibland går det fortare än man önskar. Vad kan vara viktigare än att lyssna på dina nära och kära när de har något att berätta.

Jag tänker ofta på en händelse i mitt liv, jag var bara en liten flicka då. Min pappa körde skolbuss och jag brukade åka med honom på hans turer. Men så just den här dagen kom jag på att jag skulle till kyrkans barntimma och hoppade ur bussen nästan i farten. Min pappa ropade efter mig men jag hade inte tid att lyssna, jag hade så bråttom. Många gånger har jag undrat vad det var han skulle säga mig… och jag kommer aldrig att få svar på den frågan…

Livet ändras hela tiden och ibland går det fortare än man önskar. Vad kan vara viktigare än att lyssna på dina nära och kära när de har något att berätta. En dag kan det vara försent, en vacker dag så är inte personen en del av din vardag. Det behöver inte vara så dramatiskt som ett dödsfall, det kan bero på skilsmässa, barn som flyttar, sjukdomar osv. Eller om beteendet upprepas gång på gång kanske till och med personen tröttnar och slutar berätta…
Jag vill inte sitta och fundera i framtiden på vad det var hon/han sa till mig när jag istället engagerade mig på annat håll.

Mina aktiva val

Aldrig att jag vill att mina barn ska säga en dag: ’Min mamma lyssnade aldrig på mig, hon prioriterade alltid något annat, hon satt med näsan ner i telefonen hela tiden’. Det skulle krossa mitt hjärta. Så jag försöker vara så närvarande och delaktig jag kan. Det är inte alltid jag lyckas, men jag tänker på det varje dag. Och att tänka på det gör mig medveten om mina aktiva val. För det ÄR ett aktivt val!

Jag väljer också att gå ifrån situationer där andra människor bortprioriterar mig. Om jag blir avbruten i det jag har att berätta till ’förmån’ av ett telefonsamtal, spel, sociala medier, sms – då avbryter jag min berättelse och går min väg. Är jag inte viktigare än det som händer på avstånd – då får personen heller inte ta del av mina tankar.

Min förhoppning är att vi alla ska bli mer medvetna om detta problem, för jag anser att det är ett socialt problem – och att istället välja att vara mer närvarande och delaktiga. För mig är det ett enkelt val, jag vill helt enkelt inte missa det någon vill berätta för mig.

Love <3