Jag skriver ofta om målsättning i mina inlägg och om vikten av att man lägger upp en plan för att nå sina mål. Att ha ett tydligt mål att arbeta mot är jag övertygad om att det banar väg för vår personliga utveckling. Själv brukar jag sätta upp olika träningsmål, utmaningar jag gärna vill klara – allt för att kittla och reta tävlingsnerven. Jag brukar dessutom ha ett tydligt mål för vad jag vill uppnå med min golf för året.
Som den utpräglade tävlingsmänniska jag är brukar jag anmäla mig till olika tävlingar, framför allt golftävlingar. För mig är det perfekta moroten för att slita lite extra med min träning även de dagar när det känns lite motigt. Att träna för att kunna prestera på tävling eller klara av mina utmaningar ger mig en extra kick och ökar mitt fokus.
Men måste målen alltid vara tävling och/eller resultat?
Just i år, nu när livet tog en annan vändning, när jag vissa dagar har betydligt närmare väg till mörkret än ljuset så ändras fokus helt klart. När varje dag känns som en utmaning för att hitta meningsfullhet i vardagen så känns tävlingar och resultat långt borta, det känns inte viktigt just nu. Det känns till och med övermäktigt att ha det också som kräver energi och engagemang.
Jag har helt andra målsättningar för året, mindre prestation men närmare min egen person.
Golfbanan kommer jag att använda som mitt andrum, min plats för avkoppling och social samvaro. Svåra tankar jag bär med mig från sensommarens golfande vill jag omvandla till glädje och harmoni i spelet – det får helt enkelt bli mitt mål med årets golf. Glädje och harmoni! Spela med riktigt goda vänner under avslappnade former – ingen press, ingen stress – bara glädje och harmoni. Det räcker långt för mig!
Det känns därför helt fantastiskt rätt att tagit beslutet att inte delta i några individuella golftävlingar i år.
Gymmet blir platsen där jag bygger upp min styrka. Inte bara fysisk utan även den mentala styrkan som fått stryk det här sista året. Att låta kroppen arbeta hårt, att nästan höra musklerna skrika ger en enorm befrielse – då frigörs tankarna och fokus ligger helt i de övningar man gör. Svettigt, tungt, smärtsamt och väldigt befriande!
Som amatör på gymmet har man inga krav på sig mer än de man sätter upp själv. Inga tävlingar, ingen press – all träning kan ske med glädje.
Löpningen är fortfarande det tråkigaste jag vet, men samtidigt känner jag sån glädje i det. Klara besked :) Men löpningen ger nåt som inget annat jag nånsin gjort gör – enormt påslag av adrenalin och lyckliga endorfiner. Jag får en härlig kick av min löpträning, känner mig pigg, fräsch och stark på ett helt nytt sätt. Så jag fortsätter springa!
Just nu tränar jag för att ställa upp i ’Wings for Life World Run’, ja en tävling men främst ett välgörande ändamål. Vi springer helt enkelt för dom som inte kan och alla pengar går oavkortat till forskningen för ryggmärgsskadade. Att göra gott för andra känns helt rätt ända in i hjärtat.
Med andra ord – ibland räcker det att ha välmående, glädje och harmoni som målsättning. Det behöver inte alltid handla om resultat och prestation. Så mitt 2017 kommer att bli ganska kravlöst!
Hur ser ditt 2017 ut?
Kram Malin <3
Lämna ett svar