Undvik ta dåliga beslut baserat på känslor

Jag är till 100% känslomänniska. Att leva i närhet till sina känslor är ofta bara till ens fördel. Men ibland är det lätt att förivra sig i att ta beslut helt styrt på känslor. Den här veckan var jag nära att ta ett riktigt dåligt beslut som helt skulle avvika från min plan och mitt mål just bara för att känslorna ville styra.

Som de flesta vet har jag i tre månader tränat för att klara en mil och min morot har varit två lopp som jag vill delta i. I morgon är det dags för ’Wings for Life’, ett välgörenhetslopp för ryggmärgsskadade. Själv kan jag inte var på plats i Kalmar utan deltar via ett selfie-run istället.

Men så uppstår den där situationen som gör mig osäker och som ruckar på mitt beslut, jag ska helt plötsligt och oplanerat befinna mig på en plats där jag inte känner mig hemma,  inte trivs, där jag inte alls mår bra utan känner mig obekväm och illa till mods. Lika plötsligt fick känslorna fullt utspel och gjorde att jag helt tappade sugen att delta i loppet och var beredd på att ställa in det.

Fortfarande när är jag packade min väska i morse var jag inte säker på att jag ville springa något lopp, men så sitter jag där i bilen och tänker:
Ska jag verkligen låta mina känslor inför något obekvämt förstöra min glädje över det som jag tränat för och sett fram emot så länge? Är det verkligen så att vi ska låta tankarna styra över vår egen lycka och glädje? Svaret blir ju givetvis NEJ! DÄR i bilen beslutade jag mig för att genomföra det planerade loppet och nu känner jag en härlig tillfredsställelse i beslutet – i att jag kunde trycka undan mina känslor och fokusera på min målsättning.

Varför är vi så snabba med att ta dåliga beslut helt baserat på känslor? Vi borde ju bestämma själva vad som är rätt och fel. Än en gång har jag bevisat för mig själv att det går – det GÅR att ändra mindset och bestämma sig för att ha en positiv inställning. Det går att trycka undan den där olustkänslan och förvandla det till något man ser fram emot istället. Tänk om jag varit så dum, framförallt mot mig själv, att jag ställt in det jag tränat så hårt för – det hade jag ångrat länge. Nu ser jag istället fram emot utmaningen i morgon – och jag tycker det ska bli riktigt roligt!

Jag berättar mer i morgon hur det går!