Att sätta upp träningsmål, utmana sig och själv och klara det
I början av år 2016 satte jag upp tre träningsmål som jag ska klara innan året är slut. I maj kunde jag pricka av mål 1, då klarade jag att springa en mil efter envis och ihärdig träning. Nästa träningsmål var att i mitt golfspel spela mig ner till under 10 i handicap. En ganska tuff utmaning måste jag säga. Men så för ett par veckor sen klarade jag det! 2/3 är nu avklarat och jag kan stolt bocka av ännu en utmaning på min ‘success-2016-lista’.
Vad är hemligheten denna gången?
Ja, den är densamma som alla andra gånger man uppnår ett mål; ett tydligt uppsatt mål, ett beslut, en medveten plan och sen att hålla sig till planen oavsett vad. Och givetvis träning, träning och åter träning samt en rejäl dos av envishet.
Är det verkligen så enkelt?
Ja…. och nej.
Det ÄR enkelt att ta beslutet, att bestämma sig och lägga upp en plan. Att ha målet med i sitt medvetande. Utmaningen är att hålla sig till planen och att vara så pass inriktad att nå målet att man inte ger upp och tappar modet på vägen dit även när man stöter på motgångar. För motgångar möter vi hela tiden, man måste bara hitta en sätt att hantera dem.
För egen del är min stora utmaning den formsvacka jag alltid hamnar i under inledningen av varje golfsäsong. Det kan gå både veckor och månader innan jag är i form för att prestera nånting som liknar golf. I år har det varit riktigt eländigt. Kom inte ur svackan och självförtroendet började få sig en rejäl törn och det här är som alla vet fiende nummer 1.
Ändra modell, hålla huvudet kallt och goda vänner
När svackan envist höll i sig i flera månader fick jag helt enkelt byta plan och arbetsmodell. Jag var INTE beredd att ge upp mitt mål men jag insåg att jag var tvungen att angripa det på annat sätt. I vanliga fall tvingar jag mig till pressade situationer för att komma ur min tillfälliga formsvacka men i år fungerade inte det alls. I stället ställde jag in allt i golfsammanhang som stressade mig och gjorde att jag kom ur balans. Jag valde att hålla mitt eget tempo och ta bort prestigen för att hitta tillbaka.
När jag tog ett steg tillbaka fick jag också tid att reflektera. Jag vet ju att jag kan – så jag bestämde mig för att hålla huvudet kallt och vänta ut eländet. Jag tog ett par lektioner för att rätta till felaktigheter. För att sen övrig tid helt och hållet lita på det jag vet att jag kan och min förmåga att hitta tillbaka till spelet. Till sist gjorde det ju så också, och känslan av trygghet och glädje i spelet var tillbaka!
Det är också så viktigt att vi har människor kring oss som peppar, stöttar och uppmuntrar. Jag är så glad för mina vänner jag lärt känna genom golfen, för alla glada tillrop och visad tro på mig. Men också att det är helt ok att spela skitkass golf men ändå ha riktigt trevligt tillsammans. Det blir så kravlöst, avslappnat och väldigt roligt. Det är ju själva andemeningen i det man gör – att det ska vara roligt och meningsfullt.
Och just det kravlösa, roliga, lekfulla visade sig bli min nyckel till uppnått må – jag är skitnöjd! :-)
Nu är det dags för träningmål nr 3 – det blir höstens utmaning.
Lämna ett svar