Jag tror att vi alla lever med drömmar – drömmar om vad vill vill göra, vad vi vill ha, vad vi vill uppnå med livet, jobbet, relationer osv. Jag är lika säker på att vi alla, eller i alla fall de flesta, också bär på rädslor som ibland hindrar oss från att nå vissa av våra drömmar. Var dessa rädslor kommer ifrån kan variera men min tanke är att det vi har med oss i bagaget också påverkar vårt ’mod’ att utmana oss själva att uppnå våra mål och drömmar.
Inspiration från andra
För två veckor sedan var jag på ett Forever-event där vi fick förmånen att lyssna på en extern föreläsare – Staffan Taylor. En ung man med härlig energi som underhöll oss med en två timmar lång föreläsning som var både inspirerande och lärorik. Han fokuserade på just detta ämne – att inte låta rädslor stoppa oss från att nå våra drömmar. Mycket av det han berättade går helt i linje med min egen filosofi och mina egna tankar om hur mycket det här spelar in i de val vi gör. OM vi gör eller om vi INTE gör…
Staffan gjorde en väldigt tydlig illustration/liknelse för hur en rädsla kan byggas upp.
Om ni tänker er en groda i en glasburk, locket är på. Grodan försöker ta sig ut ur burken men locket är i vägen och han slår i huvudet flera, flera gånger. Till sist har grodan ’lärt sig’ att det går inte att hoppa ur burken. Så även om vi skruvar bort locket och lämnar fri väg så gör inte grodan fler försök för han ’vet’ att det är ingen mening – det kommer inte att gå! Så han sitter kvar i falsk vetskap om att han inte kommer vidare ut i friheten!
Och precis så fungerar ju vi människor också. När vi försökt tillräckligt många gånger bara för att ’lära’ oss att det kommer aldrig att gå, då ger vi upp – vi ger vika för den rädsla det innebär att försöka en gång till. Men tänk – TÄNK – om det blir hur bra som helst nästa gång vi försöker. Med detta vill jag säga – GE ALDRIG UPP! Låt inte rädslan styra och stå i vägen i din bana mot dina drömmar.
För många år sedan lyssnade jag på en annan coach inom personlig utveckling. Han pratade också mycket om om det här med rädslor. Han tog som ett exempel att gå till tandläkaren, det är ju inte många som gillar det utan kanske till och med lider av ren tandläkarskräck (jag är en av dom).
Han menade: Om man är rädd för att det ska göra ont, låt säga att vi ska laga ett hål, så är det ju bara en kort stund den smärtan varar. All tid och energi vi lägger på att vara rädda och oroa oss inför tandläkarbesöket är inte värt det, det är bortkastad tid och det tar för mycket energi.
Tänk så här: Det gör INTE ont att ringa till tandläkaren. Det gör INTE ont att åka dit. Det gör INTE ont att sätta sig i väntrummet. Det gör INTE ens ont att sätta sig i tandläkarstolen. Det innebär att vi lägger ner alldeles för mycket tid och energi på att vara rädd för något som vi KANSKE känner av i ett par minuter.
Jag tycker det här var oerhört tänkvärt och jag använder det ibland när jag bävar inför något, för då kan man möta det man är lite rädd för i små, små steg.
Min egen rädsla
Jag har självklart också mina rädslor. Min allra största fasa är att stå och prata inför en samling människor. Jag får helt enkelt stora skälvan och svår ångest i en sådan situation. De som känner mig väl har svårt att förstå det här, eftersom jag är en väldigt social och pratglad person, MEN det är jag när jag känner mig trygg. Att stå i fokus inför många människor är helt utanför min trygghetszon.
Jag är ganska säker på att denna rädsla kommer från när jag var ung. Jag blev ofta retad för mitt utseende och när jag sen fick mitt första jobb fick jag dessutom veta att jag hade en ganska hemsk röst. Jag som redan var en osäker tjej med taskig självkänsla hade svårt att hantera såna gliringar.
Idag lägger jag inga värderingar i dessa gamla kommentarer, folk får tycka vad dom vill – det kan jag ju ändå inte påverka :). Men jag har under min personliga resa analyserat och börjat inse varför jag gör just mina val, varför jag oroar mig, oftast helt obefogat, för situationer jag ställs inför osv. Så även om alla negativa kommentarer inte berör mig idag, så har de ändå gjort att jag, under åren, skapat en inre stress och rädsla inför att använda just min röst och att vara helt synlig – i fokus – inför andra. Självklart påverkas vi av det bagage vi bär runt på. Men det går att påverka! Visst ska vi lära oss av historien – men om det vi har med oss i bagaget tynger ner oss istället för att föra oss framåt så är det dags att göra något åt det!
Min scenskräck har jag beslutat mig för att bekämpa för den hindrar mig från att utvecklas både som person och även i mitt företagande. Att inte våga prata inför människor eller våga ta kontakt gynnar inte alls min business. Jag har redan påbörjat vägen mot ett modigare jag:
Att våga göra det där som är lite otäckt
Med små steg i taget kan man råda bot på sin rädsla. Själv bestämde jag mig för att verkligen utmana mig själv och ta mig förbi mitt absolut största hinder. Så jag har spelat in mig själv på film. Flera gånger! Helt galet! :) Jag har skickat några olika filmer till både mina barn och mina vänner. Och nu delar jag den här filmen med dig och alla andra som råkar titta in på min blogg :-)
I filmen berättar jag just om detta stora kliv ut ur min komfortzon och vad det har gett för resultat. Så om du har tid, ork och lust att titta på denna 6 minuter långa film så hoppas jag att du kanske får lite inspiration att våga du med, att ta små små steg för att övervinna din rädsla – vad den nu än må vara – och på så sätt kunna göra det du drömt om men hittills inte vågat! Bara vetskapen om att man inte är ensam om att vara rädd eller känna sig obekväm kan vara en stor hjälp.
Tillsammans blir vi starka!
Må väl!
PS Jag ber om ursäkt för min dåliga ögonkontakt under filmen, men kylan och de härliga solstrålarna påverkade min förmåga att höja blicken :) DS
Malin! Nu finns det inget som kan stoppa dig! Det strålar om dig och du förmår att göra precis vad som helst! Jag gratulerar dig verkligen på dessa steg som du nu tagit – och för varje barriär man tar sig över, blir nästa barriär lättare. Superbra film – wow! ❤️
Tack Ali!! Åh, om du bara anar vad glad jag blir för dina ord!
Ja, det gäller att ta sig an sina hinder med små steg, och för varje litet steg man tar blir man både starkare och modigare.
Kram <3