I höstas fick jag syn på en annons om att Mentor Sverige söker mentorer för ungdomar som behöver extra stöd i en vuxen kompis.
Utan att tveka ansökte jag om att få bli mentor. Med min bakgrund och min livsfilosofi så kände jag att det här är något jag gärna vill göra. Jag älskar mötet med människan och att få rå om en ung tjej eller kille som behöver lite extra omtanke känns så gott i mitt hjärta.
Jag blev kallad till intervju dit jag gick med höga förväntningar och fjärilar i magen. Sen följde ett par möten med utbildning innan beslut om vilka av de 50 ansökande som skulle väljas som mentorer för de 15 ungdomar som sökt.
Så idag är det med största glädje jag idag kan ’titulera’ mig som mentor – vuxen kompis. Det är ett uppdrag på ett år och jag ser verkligen fram emot detta! Jag ser det som ett ömsesidigt samarbete mellan mig och min mentorselev, det kommer att ge oss båda ett år av personlig utveckling.
Min mentorselev som jag har nöjet att lära känna är en ung tjej, som är rolig, pratglad och har en härlig syn på livet. Vi träffas, pratar, fikar och bestämmer dag för nästa möte. Våra intressen och vad vi gillar går precis hand i hand, Vi har redan en lista på saker vi vill göra tillsammans under vårt mentorsår. Nästa möte är på onsdag och jag håller just på att förbereda en överraskning som jag hoppas hon ska gilla.
Berättar mer sen!
Lämna ett svar